På stranden

Nära havet ville de bo. Några månader om året och då och då när andan faller på. Och så blev det. Nu står det klart, huset som Anja och Filippa byggde. Det har ritats av arkitekten Ylva Rosvall, VARG Arkitekter, i nära samråd med Anja och Filippa.

Det L-formade huset i havsbandet norr om Umeå har tre utskurna hörn med plats för veranda, pergola och utomhusdusch. Av de två huskropparna är den ena social och den andra mer privat. Köket vetter mot sommar och hav medan sovrumsavdelningen har karaktär av vinterkvarter i skogsbrynet. De två delarna binds samman av siktlinjer in i skogen och ut mot sjön. Skärmar och ribbade partier ger skydd och tillrande skuggspel.

Den alpina världsstjärnan Anja Pärson och hennes hustru stylisten och designern Filippa Rådin behöver ingen närmare presentation. För tiotalet år sedan kom de ut som vältaliga och insiktsfulla ambassadörer för en grönare värld och sedan dess har de med värme och humor drivit sina teser, inte minst i den egna kanalen på Youtube. Deras nya hus på stranden är ett projekt i samma anda.

– Det dröjde ett par år innan vi började bygga, berättar Filippa. Vi har skyndat långsamt. Under tiden lärde vi känna stranden och skogen – hur vindarna blåser och ljuset faller. Vi ville lyssna av platsen, känna oss samstämda. Vi har inte röjt någon skog att tala om. Det får inte bli för vindigt. Och vi är väldigt rädda om våra träd.

– Materialval i huset har med den egna hälsan att göra, påpekar Anja. Men vi ville också minska vår inverkan på miljö och klimat. Det ska kännas rätt helt enkelt. Det här är vår plats på jorden. Men vi vill sätta så få spår som möjligt, den fanns före oss och ska finnas efter oss, en plats att inspireras av och värna om.

Hållbarhet och återbruk är mottot för bygget. Husets grund är gjuten av vispat glas i stället för betong som i samband med utvinning och produktion ger stora utsläpp av växthusgaser. Användningen av plast har minimerats. Den lilla mängd som finns i sladdar och ledningar är återvunnen. Väggarna levererades som färdiga byggelement av stående reglar i massivt trä med masonit på vardera sidan. Träets urfrästa spår bildar kanaler där med luft som effektivt isolerar huset. Hela projektet handlar om att bygga och bo uthålligt och hänsynsfullt – och visa att det faktiskt går.

– Jämfört med en konventionell kåk i samma storlek har vi minskat klimatavtrycket med 70 procent, säger Filippa.

– Vi vill backa bandet, fortsätter Anja, tagga ner och ta det lugnt. Planetens resurser är inte oändliga. De tar slut. Så är det bara. Vi kan inte hålla på som vi gör nu. Tiden rinner ut.

Omtanke och omsorg är deras ledord. Anja och Filippa har först och främst valt att satsa på inhemsk råvara, lokal tillverkning och svenska varumärken.

– Det slår aldrig fel. Varje gång vi har haft ett ärende till Stockholm på senare år, har vi hamnat i Kvänums butik på Sibyllegatan, stått där och fingrat på bänkskivor, dragit i lådor och drömt om hur vi vill ha det. Vi älskar Kvänum, skrattar Filippa.

– Och design, fyller Anja i. Liljencrantz kök i kulören Chocolate är husets smycke med sin rustika känsla och rena form, enkelt och vackert, helt i harmoni med vårt sätt att känna och tänka, ett klockrent val. Louise Liljencrantz är en fantastisk formgivare. Köket är det rum i huset vi allra helst vistas i. Liksom de flesta här i landet, antar jag. Det svenska köket och den finska bastun…

Det är här de tillbringar de flesta av dygnets timmar. Med sommaren kommer gäster, stora och små. Det är stim och stoj, strandliv och bad. Och mitt i allt ska måltider tillagas och avnjutas. Som alltid – vare sig de bygger ett hus eller bjuder till fest – sköter Filippa planeringen medan Anja svarar för logistiken. Kökets flöden funkar. Det är lite som slalom, rytm och flyt är avgörande. Soliga och varma dagar finns en kyllåda lätt åtkomlig för barnen med något gott att äta och kallt att dricka. När det är dags dukar de upp en härlig buffé i säsong på köksön. Alla hjälps åt. Det är sorl och mingel mellan kök och uteplats – och plötsligt är det afton, ännu en underbar kväll vid Kvarken med samtal som vindlar långt ut i den ljusa norrlandsnatten.

– Och vi som alltid har längtat efter ett stort och svalt skafferi att gå in i och bara stå en stund. Nu har vi det. Äntligen, suckar Anja.