Huset i Skagen

Det första man kommer att tänka på är nog ljuset, ljuset i Skagen, kanske för att det är så speciellt, eller för att det är så omtalat, svårt att veta vilket, men tänker på det gör man. För ljusets skull vallfärdade en brokig skara skandinaviska artister till Jyllands nordspets decennierna kring förra sekelskiftet. I det illustra sällskapet ingick målare som makarna P. S. och Marie Krøyer och Michael och Anna Ancher, bland övriga märktes landsmännen Holger Drachmann och Viggo Johansen, svenskarna Wilhelm von Gegerfelt och Oscar Björck, norrmannen Christan Krohg, alla målare, samt danske kritikern Georg Brandes och svenske tonsättaren Hugo Alfvén, för att nämna några.

Genast blev Brøndums Hotel navet i kretsens sociala umgänge. Fattiga artister trakterades rikligt mot betalning in natura. Utan Brøndums ingen Skagenkoloni, inget friluftsmåleri, ingen dansk impressionism med inslag av naturalism och realism. När så döttrarna i ägarfamiljen gifte sig med gästerna, en av dem Anna som äktade Michael Ancher, stärktes banden.

Skagenmålarnas motiv är spridda på vykort över hela världen, som Krøyers målning av hustrun Marie och Anna Ancher i ljusa, skira långklänningar med sedesamt hög hals på promenad utmed Skagens södra strand, en febrigt drömlik vision. Kanske utbyter de förtroligheter som förr eller senare ska ödelägga hans liv. Krøyer målade som om han redan visste. Småningom lämnade Marie sin make för att leva med Hugo Alfvén. Krøyer kom aldrig över det.

Hans livsbejakande Hip hip hurra, olja på kanvas, nådde även den kultstatus. De var ännu i sin början. Tavlan skildrar en trädgårdsfest i kamratkretsen framställd som en hyllning till vänfasthetens, kärlekens och skapandets lov. Målaren fångar briljant ljusspel och glansdagrar i lövverk och kristallglas.

Fast det var inte främst för ljuset vi kom hit. Inte den här gången. Det var för huset, huset i Skagen, bara några kvarter från den trädgård på Markvej 2 där Krøyer förevigade firandet av familjen Anchers inflyttning en sommardag 1884. Den enkla fiskarstugan med putsad fasad uppfördes ett drygt decennium senare, idag en väsentligt större boning men med bibehållen karaktär och känsla.

Morten Wæhrens, Arkitekthuset Vodskov A/S, är ansvarig arkitekt för den senaste renoveringen med tillägg, en grannlaga uppgift; det kulturhistoriska bevarandevärdet är ansenligt. Projektet har genomförts med absolut gehör för tradition och omgivning.

Byggnaden består av två huskroppar, varav den ena tvärställd med ett vackert burspråk ut mot gatan. Tomtens staket är traditionellt, av hävd lågt och vitt. Fång av blå, violett och rosa bondehortensia bryter sig ut mellan spjälorna. Fasaden har den för Skagen typiskt gula färgen, det gäller både Nya Skagen vid Kattegatt och Gamla Skagen som vetter ut mot västerhavet där solnedgången i den ljumma sensommarns töcken är lika neapelgul som husen.

Det nätt valmade klassiska sadeltaket med rött tegel är kantat av ett vitt bräm. Det sägs att de vita ränderna hjälpte Skagens fiskare att hitta hem i regn och mörker, vilket troligen är en skröna; företeelsen var vanligt förekommande i fiskelägen längs hela kusten, men Skagen ensamt har vidmakthållit den nordjylländska sedvänjan.

Det finns en praktisk förklaring till arrangemanget. Lösa pannor på läkt var ett enkelt rov för hård vind. Om en enda flaxade iväg riskerade hela taket försvinna i ett uppflog. Där man kom åt inifrån, fästes pannorna med murbruk. Men takets nock, kortsidor och fot fick muras utifrån med bruk som vitmenades, lite som att foga ihop ett pepparkakshus med kristyr. Idag är konstruktionen stabilare, lagt tak ligger. Men ränderna går aldrig ur.

I husets äldre del har arkitekten vridit köket 45 grader och satt det i omedelbar förbindelse med dagsljus och trädgård. Luckan är Steneby liksom de flesta snickerierna i huset med undantag för tvättstugan där luckan är Lindö. Vår arkitekt, Dorthe Theilade, har valt kulörerna och inrett med fast inredning för att skapa ett harmoniskt helhetsintryck i huset. Färgställningen är svalt skandinavisk och kulörerna mestadels våra egna, Kalk på väggarna i köket och Klippa på skåpen, Ax i gästrum, Mandel i entré och tvättstuga, Skog i badrum samt Cumulus i sovrum, i något fall kompletterad med kulören Pigeon Dove Grey från Farrow & Ball, diskret och vilsamt för ögat.

Dörrposterna har en klassisk Skagenprofil. Kökets släta vägg försågs, på Dorthes bestämda inrådan, med en list som ger tyngd åt rummets nedre del, likt hur en stensockel på ett gammalt hus ger tyngd åt fasaden. List och bård med högre glans göt liv i väggen och gav rummet en annan stämning. Lite hygge, säger Dorthe. Hon är lyrisk över samarbetet med såväl övriga aktörer som byggherre. Det charmanta och stilmedvetna ägarparet har heller inte för ett ögonblick känt sig frestade att kompromissa med kvaliteten. Det underlättar, menar Dorthe.

Kökets bänkskivor är en brasiliansk kvartsit, White Macaubas, med trådar vindlande likt stigar genom stenen, marmorn i badrummens bänkar är J´adore, en av Dorthes favoriter. I samtliga rum så när som på tvättstugan pryds dörrar och lådor av vår egen knopp Frö i mässing. Även blandare i kök och badrum av märket Christiansborg i varierat utförande är mässing. Armaturen i tidlöst stram klassicistisk stil togs fram i samband med återuppbyggnaden av Christiansborgs slott i Köpenhamn efter branden 1884 och tillverkas reguljärt alltsedan 1918.

Det nya köket i den forna fiskarstugan ansluter sömlöst till utbyggnaden vars rum inretts med det yppersta av dansk möbelkonst i blonda träslag på golv av breda av breda tiljor i vitlaserad ask. I övervåningens master bedroom har golvet sänkts för att ge mera rymd. På så vis undveks ett störande exteriört ingrepp. Skagens skyline är sålunda intakt.

Från framsidans entré har man fri lejd tvärs genom huset ut till baksidans frodiga växtlighet. Golvet är lagt i ljust sandfärgat handgjort keramiskt tegel, kolumba, i själva verket trädgårdens avlånga klinkers på högkant, ännu en finess som löser upp gränsen mellan inne och ute.

Trädgården, signerad Mikkel Thorhauge, Thorhauge Anlægsgartneri, är på en gång formell och lekfull, en plats för stillsamt umgänge och seriösa samtal, förhandlingar rentav, men lika gärna fest och glada upptåg. Den har utformats i nära dialog med ägarna. Rum efter rum öppnar sig i grönskan, valv efter valv, gläntor och lundar av Pinus Sylvestris och Pinus Nigra, tallar med långa, mjuka barr som pinjens, planteringar av platan med pergolor, blå stråk av lavendel och rosor, bland dem ljuvliga Alba maxima, Skagens ros, Krøyers ros, en buske med blommor i vitt och blekrosa odödliggjord av målaren. Hans Rosor, en olja på kanvas, föreställer Marie tillbakalutad i sin solstol med en tidning i knät. I förgrunden står rosen som solitär i andäktig blom. Krøyers målning är en tyst bön.

Mitt i trädgården ligger nedre terrassen i ljus kolumba, en liten amfiteater, en patio kringgärdad av klätterhortensia. Det är en alldeles förtrollande trädgård full av gåtor och tecken att tyda, en liten lustgård på jorden där inget förefaller naturligare, och mer passande, än att höja ett glas och utbringa en skål. Hip, hip, hurra!