Byggarna

Gården har troligen anor från sent 1600-tal. Ingen vet exakt. Flygel, magasin och bykstuga eller brygghus har bevarats i någorlunda originalskick och minner om den karolinska eran. Som brukligt förr på landet var köket inrymt i flygeln med öppen spis och ugnar. Av det återstår tyvärr inget, berättar Ulf Lundh, en av gårdens delägare.

Manbyggnaden är av långt senare datum. En storbonde i trakten, en flik östgötaslätten nordost Linköping, lät renovera huset i dungen så sent som på 1890-talet åt sin dotter Beata, därav gårdens namn. Den ursprungliga källaren står kvar med valv och väggar av metertjocka granitblock. Huset som helhet är i behov av renovering, taket ska läggas om, fönster bytas ut och fasaden putsas upp, säger Ulf.

Tids nog lär det bli av. Förr än man anar. Alla på gården, Ulf, hans hustru Mia, syster Birgitta och hennes tre söner, Johan, Björn och Jonas, samt barndomsvännen Per, är byggare av födsel och ohejdad vana. Innan flyttlasset gick till Beatelund och Rystads församling där Ulfs familj på fädernet har sina rötter, delade hans och systern Birgittas familjer boende. I 15 år renoverade de det gamla tingshuset i Gistad. Att bo ihop var både praktiskt och trivsamt, och underlättade inte minst finansieringen, påpekar Ulf.

Idag bor han och hustrun Mia i manbyggnadens entréplan, systersonen Björn i en lägenhet ovanpå, syster Birgitta i flygeln och systersonen Jonas i ett attefallshus på tomten medan systersonen Johan delar ett nybyggt parhus med Ulfs barndomskamrat Per. Låter det krångligt? Alla har för enkelhetetens skull kök från Kvänum. Vilket inte är så konstigt. Ihop med kollegan Michael Anderlund äger och driver Ulf Kvänum kök i Linköping AB.

Gårdens senaste projekt är parhuset intill vägen. Jag har alltid valt att bo i gamla hus och ville bygga nytt på gammalt sätt, helst med återvunnet material, berättar Ulf. Han visste om en timmerstomme från 1850 som mätte 9x13,5 meter och 3,5 meter på höjden. Den låg som en väl bevarad hemlighet under tak sedan 30 år hos LGB Timmerhus AB.

Det blev ett projekt med förhinder, både legala och finansiella. Bygglov och bygglån ordnade sig först när regler ändrats och tomter styckats av. Det tog tid. Men trägen vinner och idag står det där, ett stramt och sturskt hus med nätt valmat och brant brutet tak i falsad plåt, vackert teglad vägg och brandmur mellan hushalvorna, och öppna planlösningar. Nytt och ändå gammalt med en liten vinge på ömse sidor. Teglet kommer från ett rivningshus i Linköping. De omsorgsfullt renoverade elementen i gjutjärn ståtar med slottsvred och synliga kopparrör.

Exteriört är förlagan 1700-talets arbetarlänga, berättar Ulf. Vi ville ha en varierad men enhetlig stil på gården. Med en traditionell timmerstomme blev det krypgrund av lecablock i dubbla lager för isoleringen och avfuktare för att hålla torrt. Ovanpå la vi ett grangolv av 40 millimeters plank sågat från topp till tå och spikat i en nio meter lång furubalk på 140x180 millimeter. Ska ni köra in med en stridsvagn, undrade leverantören.

Till isolering har vi använt naturbaserade material som lerkli och träfiber för att slippa glasfiber. Vi ville ju ha ett hus från förr, säger Ulf. Fasadens ytterpanel är egensågad fur med läkt och knutbrädor av gran. Det gick åt en del klippspik och smidd dito, skrattar han. Nästan hela huset har golv i gran, riktiga lutade och såpade skurgolv som kommer att ljusna med åren och få karaktär. I entré och tvättstuga ligger kalksten.

Per satsade helt och fullt på Real Classic, Dalby Kalk i köket, Ekeby Klippa i tvättstugan, Dalby Sand i badrummet, Broby Ax i hallen och Dalby Dimgrå i biblioteket. Johan är yngre och mer samtida om det nu har med saken att göra. Han valde Liljencrantz Amber i köksavdelningen, Brahe Amber i badrummet och Mellby Storm i såväl sovrum som tvättstuga. På en gång sobert och rustikt, raffinerat och enkelt. Allt ackompanjerat av samtida design som Theselius stol Bruno, en hommage till formgivaren Bruno Mathsson.

Som om detta inte var nog, hann de med ett attefallshus inemellan när Jonas valde att flytta hem till gården. Det lilla huset ansluter stilmässigt till övriga byggnader. Interiört handlar det om compact living med finurlig funktion och snygg form. Han valde Trolle Skog i sitt kök, och det har han inte ångrat en sekund. För ordningens skull nämner vi också de andra ekipagen i detta Kvänum-rally. Ulfs och Mias kök i manbyggnaden är Sundby Pärlgrön. Björns ovanpå är Broby Studio Green. Birgittas kök i flygeln är egenhändigt ritat och inrett. På den tiden var hon anställd hos Kvänum och gick en internutbildning; köket var hennes examensarbete. Nu är det 16 år gammalt. Det kan man inte tro.

Alla på gården är i princip involverade i allt, man hjälps åt, drar sitt strå till stacken. Som byggherre hade ett övergripande ansvar, ritade det mesta och försökte efter bästa förmåga tillgodose och jämka samman önskemål om eldstäder, trappor, ölkällare och biograf. Per fann en leverantör av gedigna dörrar och fönster och visade sig vara fena på att såga. Som ung arbetade han på skogen. Han hade att göra. Tolv fullvuxna tallar och en hundraårig gran förvandlades till plank och läkt. Johan, drog el och fixade, sin vana trogen, detaljer och design med finess. Jonas göt grund och utförde det tunga arbetet med stommen ihop med Björn som även tog hand om rengöringen av teglet, allt tegel som baxades fram av Grållen, en ikonisk Ferguson TE20, den felande länken mellan häst och traktor. Birgitta och Mia slutligen var förmodligen de som till sist fick allt att fungera.